LP-skivor

Göteborgs Kammarkör sjunger Lars Gullin
(Proprius 9988)

Inspelad 18-20 april 1986 i Radiohusets Studio 12 och Universitetets aula, Göteborg.
Ljudtekniker: Sven-Erik Edwardsson och Torbjörn Samuelsson.
Producenter: Gunnar Eriksson, Stefan Forssén, Stefan Norrfjärd och Jacob Boëthius.

Har någon sett (Baritonome), Dyningar, Vad du är skön (Its true), Bossa på tå (i två versioner), Människan av kvinna född (Late summer), Människans dagar (Decent eyes), Jag såg (I’ve seen) dessa sånger har fått texter ur Höga visan och Predikaren, bearbetade av Gunnar Eriksson. Allt under himmelens fäste (Gullin-solo), Ma, Fine together (text: Philip Tagg), Ainsi toujours (The yellow leaves' love to the earth, text: Catharina Dyrssen), Kärlekens ögon (text: Nils Ferlin), I min smala säng (text: Cornelis Vreeswijk), May-day, Solvarm vals (text och musik: Mailis Gullin). Gunnar Eriksson har bearbetat musiken för kör och Stefan Forssén har bidragit med arrangemang, främst för instrumentalisterna. Övriga medverkande: Sven Berger, sona, Ralf Sandell, trumpet, Ann Wåhlander, trombon, Mikael Godée, sopransax, Thomas Jäderlund, altsax, Gunnar Lindgren, tenorsax, Jan Forslund, barytonsax, Stefan Forssén, piano, Anders Jormin, bas, Anders Kjellberg, trummor.

"Det märks att kören är van vid att jobba ihop med improviserande Jazzmusiker. Resultatet har blivit en fin i körskiva, särskilt som kören aldrig gör några försök att synkopera sin frasering för mycket, något som är mycket vanligt när körer försöker sjunga jazz" (Lennart Blomberg, GP).

"Det är ett sällsynt riskabelt balansnummer som utförs av 38 blandade röster i Göteborgs kammarkör under Gunnar Eriksson när de sjunger sitt porträtt av Lars Gullins musik. Just för att de ständigt vågar - såväl kören, Eriksson som Gullin - blir min kritiska slagruta värnlös. Utan såll ska jag länge spela denna skiva efter min arbetstid" (Ingmar Glanzelius., DN).

Olle Adolphson och Göteborgs Kammarkör
(Swedish Society Discofil SLT 33264)

Inspelad 16-18 september 1983 i Härlanda kyrka, Göteborg. Ljudtekniker: Bertil Alving.
Producenter: Olle Adolphson, Bo Ejeby, Gunnar Eriksson.

Kören medverkar i Olle Adolphsons sånger Ge mig en dag, Rim i juli, Rätt nu min tid, Så går vi bort, Nu har jag fått den jag vill ha, Siv och Gunne, Nu är det gott att leva, Aria, Fågelsång, Ett hjärta stannar inte och Flicka ligg nära. Arrangemang av Olle Adolphson. Skivan nominerades för en Grammis, men blev inte belönad.

"Det handlar om ett musikaliskt möte, på hög nivå och det som uppstår är - givetvis - mycket ljuv musik. Mötet mellan Olle och kammarkören är mycket lyckosamt och resultatet har blivit en skiva som borde bli en klassiker" (Tore Ljungberg, Göteborgs-Posten).

"Olle Adolphson sjunger med utmejslade ord. Varje ton och varje tonfall har sin egen betydelse. Hans tolkningar av egnas och andra visor blir därför till unika avtryck, lika unika som mönster efter kroppens känsligaste del, fingertoppen.
Därför inträder till att börja med en viss skepsis inför Olle Adolphsons senaste skiva, där han sjunger till Göteborgs kammarkör. En lidelsefull individualist med det svårstyrda körinstrumentet? Är det möjligt? Ja, det är det - trots att hans visor till yttermera visso ofta talar i jag form. Spänningen mellan individen och körkollektivet ... är alltid till individens fördel. Kören stryker under och förstärker.
Körblomning sker i ett par nummer på egen hand, för säkerhets skull"
(Gunnar Ternhag, Land).

Jens Peterson i Schlager jämför Monica Zetterlunds Adolphson-LP med vår, möjligen till hennes fördel. Men: "Båda skivorna är naturligtvis nödvändiga att skaffa för den som bryr sig om det svenska kynnet. Dom har ett temperament och vemod som kan vara skönt att bära med sig in i den vår som dom svaga kallar höst eller vad det nu heter."

Ingmar Glanzelius (i Dagens Nyheter) var mer tveksam: "Musiken handlar i stora drag om en sommardag med lite kärlek och lite kvilevitt. Eftersom vi alla längtar efter dessa parametrar, är det på vippen att man tror dem." Det är, skriver han, som om körens och Adolphsons "egensinne på något sätt tar ut varandra". Arrangemangen utnyttjar inte alls spänningarna mellan den ensamme knarrige sångaren och de trettio äventyrslystna i kören."

Viska du vind
(Proprius 7850, utgiven i samarbete med SKS)

Inspelad 28-30 november 1980 i Annedalskyrkan, Göteborg. Ljudtekniker: Bertil Alving. Producenter: Karl-Göran Linzander och Jacob Boëthius. Forssén, Larsson & Remaeus: Till havs, Forssén: Vattenkanon och Jobba på, Dejke (trad mel): Djävlar och uran, De fyra elementen och Chilensk Maria, Olofsson - (trad mel): Diverus och Lasarus, Thunberg & Eriksson: Nu sjunker bullret, Branting, Ejeby & Forssén: Låt människan, Edwall & Dominique: En glad calypso om kriget, Forssell & Ejeby: Oktober, Biermann: Legenden om soldaten i tredje världskriget och Uppmuntran, Häggqvist & Dominique: Var.nära mig, Hermodsson & Janson: Viska du vind. Övriga medverkande: Arne Löthman, gitarr, Kurt Larsen , dragspel, Stefan Forssén, piano, melodika, sång, slagverk, Sergei Muchin, ba s, Michael Andersson, slagverk, Anders Kjellberg och Mats Nahlin., slagverk, samt körens egna instrumentalister. Sångerna finns utgivna i häftena Låt människan ock Viska du vind (Proprius). Omslagets förteckning över körmedlemmarna innehåller flera felaktigheter.

"Man har samma okonventionella inställning till körsång som vanligt utan att ge avkall på kvaliteten. Kören vågar leka med instrument och klanger som ger framträdandes den där unika känslan av friskhet och spänning" (Thomas Christoffersson, Svensk Veckotidning).

"Här blandas på ett förnämligt sätt det omedelbart vackra och det kärvt konstlösa. Det är en skiva från skärningspunkten mellan politiskt engagemang och kristen tro" Anders Mellbourn, Dagens Nyheter).

"Med fantasi och allvar, Ömsom fränt och ömsom Ömt framför kören ett angeläget budskap, så konstnärligt nyanserat att det etsar sig in. Till det bidrar också gänget av skickliga instrumentalister som ackompanjerar perfekt ;på sin@delvis rätt udda spelredskap. Det går inte att bara lyssna till den här skivan, man tvingas tänka samtidigt och ta ställning. Och sådant är nyttigt" (Kaj Engelhart, Svenska Kyrkans Tidning).

" 'Djävlar och uran' är ett slagkraftigt inlägg i kärnkraftsdebatten utav Anders Dejke. Det skulle kunna skickas på kassett till våra riksdagsmän och regeringsledamöter, som inte skulle kunna låta bli att steppa med i den bulgariska pulsen ... Genomgående är textbehandlingen utmärkt på den här skiva' (Birger Björnerstedt., FiB/Kulturfront).

"Göteborgs kammarkör under Gunnar Erikssons ledning sjunger dynamiska och intensivt, lekfullt ibland alltid musikaliskt. Kompet är proffsigt men beslöjar på några håll texten trots att kören spottar konsonanter föredömligt. Arrangemangen är fantasifulla, någon gång alltför sofistikerade för min smak: en visa kan ju få va en visa" (Rolf Gravé, Mixturen).

"l denna inspelning är en tekniskt hög nivå i varje hänseende garanterad, även om man först måste 'lyssna in sig'. Vad Göteborgs kammarkör under Gunnar Eriksson bjuder på får en faktiskt först att haja till, därefter att spetsa öronen och till sist att - lyssna spänt! Det rör sig inte om en kör som framför välkändheter ur den klassiska körrepertoaren i en bredare, annorlunda polerad ny upplaga, utan om en kör som lägger andra tyngdpunkter och nya accenter och som därmed kan hänföra på sitt eget satt.
Det bjuds på en osedvanlig blandning av folklore och visor av helt skilda kynnen, än sprudlande kvicka, än melankoliska eller eftersinnande. Uttryckspaletten är mångfärgad och resulterar ändå sammantaget i ett underbart välavstämt helhetsintryck.
Kören själv framträder i ypperlig form: den fascinerar ypperlig lika mycket genom sin kristallklara intonation som genom sin exemplariska texttydlighet, som nästan gör det tryckta textbladet överflödigt. Även svåra rytmer bemästrar den säkert och suveränt och förmår också att variera sig klangligt för att på så sätt känsligt anpassa sångernas stämningslägen.
Upptagningtekniken står lyckligtvis på samma höga nivå som körens kapacitet. Körklangen återges homogent, dvs så att, även om de enskilda rösterna avtecknar sig väl, ändå inga enskilda röster sticker ut. Anpassning mellan kör och ackompanjerande instrumentalgrupper är genomgående väl avvägd, instrumenten stannar diskret i bakgrunden men förlorar i återgivningen ändå ingenting av sin tonrenhet och sina specifika klangkarakteristika inom ett nog så brett spektrum av klangfärger.
Som sagt, man måste kanske lyssna in sig; den som väntar sig något klassiskt kommer att bli överraskad av denna inspelning, men den som har ett öra öppet för andra stilriktningar kommer till slut att få valuta för sina pengar." (Sign "ahi", HiFi exklusiv, en västtysk kvartalstidskrift som sägs göra ett kräset urval av plattor för bedömning.)

Oh Cuba oh ritmo
(Proprius 7856)

Inspelad 6-8 juni 1980 i Fässbergsskolans aula, Mölndal.
Ljudtekniker: Bertil Alving.

Saborit: Cuba, qué linda es Cuba, trad: Toque de Santo, Rodriguez: Bruca Manigua, Garcia Caturla: Canto de los cafetales, Brouwer: Son Mercedes, Grenet: Negro Bemb6n (i två versioner , Garay: Retoma, Femåndez: Guantanamera, Valera: Iré a Santiago, Rodriguez: Rumba del Coro Espirituano, Salas: Ave mans stena, Matamoros: Dulce embeleso, Puebla: Hasta siempre, Parra: Gracias a la vida.

För de flesta körsatserna svarar Electo Silva och Miguel Garcia. Stefan Forssén arrangerade de instrumentala insatserna och Lars Smedlund står förarrangemanget på Toque de Santo. Övriga medverkande: Ralf Sandell, trumpet, Gunnar Lindgren, tenorsax, Sven Olsson och Jörgen Svensson, gitarr, Stefan Forssén, piano och dragspel, Matz Nilsson, bas, Hans Gabrielsson, Anders Kjellberg och Mats Nahlin, slagverk. Dessutom spelade många av körens instrumentalister, och i två sånger hade vi hjälp av Härryda kommunala musikskolas mellanstadiekörer. Ingegärd Johansson sjöng i kören, även om det inte framgår av skivomslaget, vars framsida är gjord av tecknaren Ann-Kristin Lundqvist.

"En ren fullträff är skivan Oh Cuba oh ritmo som Göteborgs kammarkör sjungit in under dirigenten Gunnar Erikssons inspirerande ledning. Kören framför här på ett häpnadsväckande autentiskt sätt ett antal karibiska sånger som den lärde under en turné på Kuba för några år sedan. Kammarkörens tonbildning varieras effektfullt alltefter melodiemas karaktär - ibland sjunger man med nasala, vibratofria röster, ibland med nordiskt skir klang... Imponerande är också körens förmåga att åter ge de mycket komplicerade rytmerna i sånger som Negro bembón och Son Mercedes. Inte minst basarna är härvidlag värda en stor eloge" (Claes af Geijerstam, Upsala Nya Tidning).

Vi som är födda vid havet
(Proprius 7804)

Inspelad 26-28 maj 1978 i Härlanda kyrka, Göteborg.
Ljudtekniker: Bertil Alving. Producenter: Karl-Göran Linzander och Jacob Boëthius.

Samtliga texter av Ebba Lindqvist, som också själv läser sina dikter. Alfred Janson: Vi som är födda vid havet, Maurice Karkoff: Men ingen dag vi älska så, Lars Edlund: Vind, vind, lyckliga vind, Hilding Hallnäs: Vardagsliv, Gösta Nvstroem: Vid havet, Åke Hermanson: Bohuslänsk klagovisa och Mässa får måsar.

I kören sjöng bl a Elisabeth Edén och Cecilia Frostenson, vars namn glömdes bort på skivmappen.

"En av de finaste körskivor (även ljudtekniskt) som kommit i min väg ... Göteborgs kammarkör sjunger tonsättningarna med en poetisk fräschör och en virtuos tonsäkerhet som direkt placerar kören i internationell klass. Höjdpunkten är Åke Hermansons 'Mässa för måsar' som kören kreerat och som fullföljer en svensk elegisk körtradition men med nästan symfonisk spännvidd" (Carl-Gunnar Åhlén, Svenska Dagbladet).

"Göteborgs kammarkör har sjungit in åtskilliga skivor. Kören är mångsidig, men också ojämn. Med den senaste inspelningen snurrande på skivtallriken är jag emellertid beredd att förlåta dess svaga sidor. Med den här produktionen har man nämligen åstadkommit ett rent underverk" (Stig Jacobsson, Vestmanlands Läns Tidning).

"Särskilt fäster man sig nog vid Alfred Jansons ganska enkla, men mycket uttrycksfulla Vi som är födda vid havet - underbart fraserad efter texten och utsökt avvägd i klangen, men också Hilding Hallnäs Vardagsliv har en omedelbar anslagskraft på lyssnaren! Hermansons båda bidrag är nog svårare att ta till sitt hjärta vid första åhörandet. De är delvis också obekvämt skrivna (särskilt för sopranerna!), knappast tacksamma att exekvera. Men kören sjunger dem otvivelaktigt engagerat och mycket skickligt" (PG Bergfors, Norra Västerbotten,).

Göteborgs kammarkör sjunger av sig själv
(Proprius 7777)

Inspelad 19-21 november 1976 på Ljungskile Folkhögskola.
Ljudtekniker: Göran Hilmersson och Bo Hansson.
Musikalisk och teknisk rådgivare: Alfred Janson.
Producent: Jacob Boëthius.

Branting, Ejeby & Forssén: Låt människan, Sonnevi & Ejeby: Det är vårt liv här, Hertzberg & Eldenius: Ta tre minderåriga, Törnlund & Eriksson: Dårvisan, Heraud & Källman: Gerillasoldatens -ord, Hermodsson & Janson: Viska du vind, Swerdrap & Janson: Farlig vind, Hermodsson: Dryckesvisa till sommaren, Laastad Lygre & GeirTveitt: Sumamatta; Hermodsson: Visa till Fårö, Larsson & Eriksson: Vår tids madonna.

Övriga medverkande: Jan Forslund, altflöjt och tenorsax, Ove Johansson, tenorsax, Lars Wilson, gitarr, Roland Björson, vibrafon och dragspel, Stefan Forssén, piano, Kjell Jansson, bas, Anders Söderling, trummor, Mats Nahlin, slagverk. En lång rad körmedlemmar spelade dessutom på allt från kam till bastuba.

"Alltigenom ett budskap, en märklig social, medmänsklig predikan i ord och toner. Hela albumet verkar vara framfött under vånda och glädje, med ett uppbåd av alla skapande resurser kören äger." Av Göteborgs kammarkörs skivor är detta den "utan tvekan vitalaste, den angelägnaste, den konstnärligt mest uppfinningsrika" (Thomas Edman, Bohusläningen).

"Den här skivan tycker jag att du ska skaffa. Sätt dej i lugn och ro i ca 45 minuter och bara lyssna med skivmappen i hand. Det lönar sig, jag lovar. - Såvida du inte är rädd för att bli gripen förstås; då ska du låta bli. För den här skivan handlar om väsentligheter. Och det är just det vi behöver lite mer av i alla våra körer och sånggrupper" (Lars Lindberg, Mixturen).

"Till en början stördes jag en smula av detta låt mig kalla det melodiradiodrag. liksom av den en smula salvelsefulla tonen. Nu när jag har hört skivan några gånger och den fått ännu mera av schlagerns likgiltighet och lockelse för mig, så fungerar den betydligt bättre. Genom att texten maskeras av välljud går den fram till mitt undermedvetna. Jag börjar misstänka att kören gör rätt. Vad jag kan förstå arbetar en artist som Bob Dylan på ett liknande sätt" (Rolf Haglund, Musikrevy).

"Vid första genomlyssningen tyckte jag inte om den. Kanske var det för att skivan inte uppfyllde mina förväntningar på körmusik. Men efter att ha hört den några gånger blev den som en kär bok man gärna återvänder till. Här finns Budskapen både talna och sjungna. När man lyssnar på skivan får man en känsla av att kören har en egen visa som den får utveckla. Det känns bra" (Inger Laurell, Musikkultur).

Grynet sjunger Grieg
(Proprius 7739)

Inspelad 23-25 maj 1974 i Grundtvigsalen, Ljungskile folkhögskola och Ljungs kyrka, Ljungskile. Ljudtekniker: Håkan Sjögren. Producent: Jacob Boëthius. Kören sjunger Griegs Fire salmer och Solveigs sang och Solveigs vuggesang med Grynet Molvig som solist. I de två Peer Gynt-sångema spelar Alfred Janson piano och Lars-Urban Helje kontrabas. Alfred Janson har också arrangerat dessa sånger. Margrethe Gleditsch Janson, piano, spelar fem av Griegs Slåtter.

"När hörde vi en sådan körklang på skiva sist? Levande, böljande, dynamisk, klangskön" (Göte Strandsjö, Hemmets Vän).

Musikrevys kritiker tyckte att det kan gå an med Grynet som solist i Peer Gynt-sångerna: "Däremot kan man undvara denna tolkning av de 4 salmene, kontrasten mellan försångare och kör, i tonbildnig och frasering blir för påtaglig. Man kunde önskat den mycket ambitiöst arbetande, välklingande Göteborgs kammarkör en bättre passande uppgift än att verka som ljudkuliss och beledsagare till en artist, som utan tvekan gjort och gör en bättre insats i sin egen genre. Gunnar Eriksson har all heder av sitt körarbete som kunnat manifesterats i andra och bättre sammanhang."

Nocturne; November 1962; Libra
(Proprius 7740)

Inspelad 13 juni 1971 i Flatåskyrkan, Västra Frölunda (Nocturne) och 25 maj 1974 i Ljungs kyrka, Ljungskile (Libra). Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf Ingelstam. Producent: Jacob Boëthius. I Alfred Jansons Nocturne medverkar Bo Eriksson och Sture Persson, cello, Sture Olsson och Finn Rosengren, slagverk, Norma Wittek, harpa. I Per Norgårds Libra medverkar Collegium Musicum, Ingolf Olsen, tenor och gitarr, Finn Rosengren och Carl-Axel Hall, vibrafon,  Roland Olsson, oboe, Sven Berger, fagott. Alfred Janson spelar sin egen pianokomposition November 1962.

"Genom Göteborgs kammarkör har musiken fått en fullödig gestaltning. Det finns alltså fler körer än Radio- och Kammarkören Stockholm som klarar av så här svåra uppgifter. Det känns bra och tyder på en breddning av svensk körelit" (Bengt Nyqvist, Stereo-Hifi).

Johanson på skiva
(Proprius 7717)

Inspelad 2829 januari 1972 i Flatåskyrkan, Västra Frölunda.
Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf lngelstam.

Produktionsledare: Jacob Boëthius. Kören sjunger Fem sånglekar, Fyra lektioner, Tre Anderz Harning-dikter, Som sådden förnimmer Guds välbehag, Psaltare och lyra samt (med Ingegerd Tyrenius, sopran, Jörgen Svensson, gitarr, Roland Björson, elbas och Göran Levin, trummor) Jag går omkring i staden. All musik komponerad av Sven-Eric Johanson, som också själv framför sin "Opera bluffa" Petronella.

De två psalmerna Som sådden förnimmer och Psaltare och lyra finns också med på Tre beställningsverk - SMS (Proprius 9953).

Röster i mänskligt landskap
Till Camilo Torres och revolutionen i Latinamerika
(Proprius 250402-008)

Inspelad 9 och 11-13 juni 1971 i Flatåskyrkan, Västra Frölunda.
Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf Ingelstam.
Initiativtagare: Jacob Boëthius.
Text: Elisabet Hermodsson. Musik: Alfred Janson.

Övriga medverkande: Lena Granhagen, Elisabet Hermodsson och Håkan Strängberg, recitation, Jörgen Amsö, piano, Bo Eriksson och Sture Persson, cello, Norma Wittek, harpa, Sture Olsson och Finn Rosengren, slagverk, Ingegerd Tyrenius, sopran, Ove Johansson, tenorsax, Håkan Brandqvist, elorgel, Lars-Urban Helje, bas, Anders Söderling, trummor.

"Det är en av de mest känsloladdade skivor som kommit i min väg det gångna året. Den växlar mellan ursinne, ironi och lyrisk eftertänksamhet. Den är både brutal och vacker, finstämd och hetsig. Mitt i dess revolutionära patos finns en av de finaste sommarskildringar jag hört, doftande nattstämningar, lågmälda röster som talar intimt och nära om personliga upplevelser" (Lars Erik Olsson, Se).

"Köp skivan! Koppla av allt annat (det är ingen förströelse eller avstressande bakgrundsmusik det här). Koncentrera dig. Lyssna och läs (du får hela texten på omslaget). Läs själv en gång till. Fundera. Meditera. Lyssna på det sista avsnittet av kvinnan igen.
Låt sedan allt tas emot i ditt inre under det avslutande ’sångpostludiet’.
Sen kan du inte vara samma människa" (IK., Svensk Veckotidning).

"Den som är trött intill likgiltighet på alla intellektuella analyser av världen idag, utmattad av statistiken och vet sig behöva en känslans tolkning av världsläget, dokumenterad i en människas liv, ska genast inhandla denna LP, utgiven på det ambitiösa 'Proprius'. Den skakar och omskakar lyssnaren. Den tänder och mottänder. Den är ovanlig, kontroversiell. Den behövs" (Gunnar Edman, Göteborgs-Posten).

Gunnar Edman fann Alfred Jansons musik "kongenial" med texten. Sigbert Axelsson däremot (Vår lösen) "erfar musiken som påträngande och dramatiserande, överdriven som krigslarm på film, och det är teatraliskt i mina öron. Sådan är inte texten, dikten." Ändå upplevde han musiken som "berikande".

I samma tidskrift skrev Steen Tofters att han inser Jansons stora skicklighet som musikskapare: "Och trots detta. Stycket lämnar en ganska oberörd. Man upplever det som dramatik men inte verklighet... Troligen hade NJA-gruppen lyckats bättre. Deras sätt att berätta är betydligt rakare och 'folkligare'. Jag kan alltså inte tänka mig att rekommendera denna påkostade skivproduktion till någon som vill lära känna colombianernas kamp mot förtryckarna." Året var 1972.

Göte Strandsjö berättade i Hemmets vän att han spelat skivan för sina elever för att diskutera den musikaliska strukturen: "Det blev emellertid ett samtal om diktens idéinnehåll, om kristen tro i funktion i olika miljöer och samhällstyper. Ett engagerat samtal, verkligen. Musiken visade sig på detta sätt vara en tjänare åt dikten. Och så skall det ju vara."

Freddie Johansson (i Stereo-Hifi) betecknade "den här plattan som den kanske väsentligaste svenska utgåvan på många år". Han föreslog att man skulle lyssna på "den utomordentliga Kammarkören från Göteborg" när den sjunger avsnittet "Viska du vind": "Kan du sitta opåverkad efter den dosen vänstermusikalisk praktisk kristendom, då har dina öron redan vuxit igen. Bara musiken borde röra dig rätt in i ryggmärgen."

Till denna skiva finns en studieplan (också utgiven av Proprius), författad av Bo Ejeby, Cecilia Envall, Kiki Eldh, Sten Källman och Björn Skogar.

Sven-Erik Bäck: Kattresan, Våren, Visa och Sven-Eric Johanson: Vad säger läseboken? "Kantat vid invigningen av nybyggnad för Seminariet för huslig utbildning i Göteborg 1966".
(EMI SELP 1079)

Kantat-text: Karl-Axel Häglund. Inspelad 5-7 och 13-15 oktober 1967 i Flatåskyrkan i Västra Frölunda.
Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf Ingelstam.

I Kattresan, med text av Ivar Arosenius, sjöng bara damkören. F ö medverkade Lennart Nyberg, violin, Kjell Rudner, sopranblockflöjt., Ola Rudner, altblockflöjt, och en slagverksensemble ur manskören. I Johansons kantat: Ingegärd Bengtcén, sopran, Sixten Sjöberg, piano, Frans Helmersson, cello, och tonsättaren på slagverk bestående av diverse köksattiraljer.

Kristus är kommen
Julmusik från England och Tyskland.
(Sirius LP 805)

Inspelad 19 maj 1966 i Ljungs kyrka, Ljungskile. (Inspelningen påbörjades i Annedalskyrkan, Göteborg, men fick p.g.a. trafikbullret i all hast flyttas till Ljungskile.)
Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf Ingelstam
Producent: Jan Lennart Höglund

Kåren sjunger Kristus är kommen, Änglar från Guds ljusa rike, Den nyfödde Jesus, Ding dong! Merrily on high, God rest you merry, gentlemen, Coventry carol, Unto us is born a son.
Övriga medverkande: Per-Åke Bergman, orgel, Lilla kören och en instrumentalensemble ledda av Gösta Ohlin.

"Lyssnandet känns befriande fritt från alla de klichéer som annars vidlåder julmusiken" (Bertil Zackrisson, Svensk Veckotidning).

I den "progressiva" tidningen Musikens Makt omnämndes den här skivan en gång under titeln "Kristus är kommun".

Bo Ohlgren, Ingegerd Tyrenius och Göteborgs Kammarkör sjunger ur Oscar Ahnfelts "Andeliga sånger"
(Sirius LP 806)

Inspelad 5 mars 1966 i Flatåskyrkan, Västra Frölunda.
Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf Ingelstam. Producent: Jan Lennart Höglund.

Kören sjunger En vän framför andra, I en djup, oändlig skog, Vik ej från mitt hjärta, Var är du? Hos Gud är idel glädje.
Övriga medverkande: Bo Ohlgren, baryton, Ingegerd Tyrenius, sopran, Ulf-Börje Berg. Gitarr, Per-Åke Bergman, piano.

Under rubriken "Andligt utan svensktopps-ambition" skrev Ove Hahn i Musikrevyn (1978) om denna LP och den tidigare Sandell-skivan: . "Samlingarna rensar luften, faktiskt, och ventilation är vad den andliga visan behöver i vårt land."

Herrens nåd är var morgon ny
17 sånger av Lina Sandell.
(Sirius LP 804)

Inspelad 16 oktober 1965 i Flatåskyrkan, Västra Frölunda.
Ljudtekniker: Håkan Sjögren och Rolf Ingelstam. Producent: Jan Lennart , Höglund.

Kören sjunger: Låtom oss sjunga, Bor Kristus genom tron uti ditt hjärta, När hela jorden sover, Jag kan icke räkna dem alla, Blott en dag, Bevara mitt hjärta, o Herre, 0, Vad är väl all fröjd på jorden, Skynda, o pilgrim.
Övriga medverkande: Ingegerd Tyrenius, sopran, Bo Ohlgren, baryton, Håkan Brandqvist, orgel och piano, Betlehemskyrkans barnkör.

"Utan Överord den finaste skiva som gjorts i vårt land med andliga visor från förra seklet ... ett strålande exempel på att det går att erbjuda enkel andlig visa utan det anglosaxiska lull-lull, som fördärvat vår klassiska sångskatt" (Bertil Zackrisson, Svensk Veckotidning).

Drygt tio år senare, 1976, kunde man läsa i samma tidning: "Det är en av de bästa andliga sångskivor som överhuvudtaget givits ut i Sverige. Skulle vi göra en tio-i-topp-lista (hemska tanke) över skivor med kristen sång skulle den kanske ligga främst."

Andlig visa
(Sirius EP 570)

Artur Erikson med kör och instrumentalensemble.
Inspelad 18 april 1964 i Flatåskyrkan, Västra Frölunda.
Ljudtekniker: Håkan Sjögren. Producent: Jan Lennart Höglund.

Medan allting ler och blommar, I tro under himmelens skyar, Vad ville av oss bliva, Korset och kransen. Arrangemang av Gunnar Eriksson.
Den anonyma kören är alltså (delar av) G-K.
Bland instrumentalisterna fanns Allan Runsteen, valthorn, och Ingemar Wickstrand, cello.